Mina söntosar!

Igår var det inget lätt eftermiddag hemma. Pojkarna var trötta så tålamodet och orken fanns inte där.  Det blev mycket tårar men stundtals en del skratt också.

Adam vill ju alltid vara med mig i köket men ibland tycker jag att det är lite vökigt att ha honom uppe vid bänken och igår kom han på en lösning själv. Han var ju så söt och uppfinningsrik så han fick sig en litn skål med kex som "belöning". Jag försökte först med russin men han vägrar äta det, har aldrig gjort. Trodde alla barn älskade russin men icke!

Alvin sa sedan någonting under pannkaksmiddagen som gick rakt in i hjärtat. Vi åt nämligen drottningssylt till, något som vi aldrig köpt tidigare så Alvin ställde en ganska självklar fråga:

- Har drottningen gjort sylten?

Jag frågade honom då vem drottningen är.

- Du mamma och jag är prinsen <3

 Åh vad jag älskar dessa sötnosar! Trots en del gråt och frustration ibland så ger de mig så otroligt mycket kärlek som övervinner allt!